BÄRING NORD
Menu
Jag har seglat över haven snart nog i tjugo år
Lärt hur dystra dagar kommer och går
Alla oceaner har varit mig en vän
Och storm på vilda vattnen jag aldrig varit rädd
Men nu kallar mig den jord
Där i norr den sköna jord
Och det tär min kropp och skäl att jag ej är där
Och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
Vid den plats som för mig kan kallas hem
Brevet från min son kom likt vinden norrifrån
En dröm att följa pappa, att gå i faders fotspår
Så drar jag sakta handen genom mitt gråa hår
Och från fårad kind i stillhet jag stryker bort en tår
Men nu kallar mig den jord
Där i norr den sköna jord
Och det tär min kropp och skäl att jag ej är där
Och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
Vid den plats som för mig kan kallas hem
Ung och stursk i sinnet. Inga drömmar sköts i sank
Jag matas har med minnen, fast utsvulten och pank
Man när vildheten i hjärtat, med ålder viker bort
Och tankar om ett äventyr, är att minnas år som gått
Lärt hur dystra dagar kommer och går
Alla oceaner har varit mig en vän
Och storm på vilda vattnen jag aldrig varit rädd
Men nu kallar mig den jord
Där i norr den sköna jord
Och det tär min kropp och skäl att jag ej är där
Och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
Vid den plats som för mig kan kallas hem
Brevet från min son kom likt vinden norrifrån
En dröm att följa pappa, att gå i faders fotspår
Så drar jag sakta handen genom mitt gråa hår
Och från fårad kind i stillhet jag stryker bort en tår
Men nu kallar mig den jord
Där i norr den sköna jord
Och det tär min kropp och skäl att jag ej är där
Och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
Vid den plats som för mig kan kallas hem
Ung och stursk i sinnet. Inga drömmar sköts i sank
Jag matas har med minnen, fast utsvulten och pank
Man när vildheten i hjärtat, med ålder viker bort
Och tankar om ett äventyr, är att minnas år som gått